Datorspel är något som jag alltid sysslat med. Det är något som jag har växt upp med, varit med och sätt dem utvecklats och lagt ner tusentals timmar för att bli riktigt duktig på dem. Skulle jag man t.ex. lägga ner lika mycket tid som man gör på dataspel på någon typ av sport så skulle jag nog kunna varit världsbäst. Det är lite komiskt när man tänker på det. Hur mycket tid som går att spela datorspel.
Jag fick min första dator när jag var kring 6-7 år och redan då började jag fatta ett intresse för datorspel och själva daton i sig och hur allt funkade. Konsoler så som Nintendo 64 och playstation var bland mina favoritintressen när jag var mindre. Datorn hade liksom inte riktigt hunnit blivit så bra som tv-spelen var under den här tiden. I alla fall inte i min värld.
Ett stort minne jag har ifrån just dataspel är när jag och bror lirade ett spel som heter Age of Empire. Spelet då var någorlunda nytt och man tyckte då att det var bland det coolaste som fanns. Grafiken var avancerad och spelet i sig var himla kul. Farsan fixade en varsin data till mig och min när vi var rätt små. Jag var runt 6 när jag fick min och då måste bror var kring 8-9. Oj vad kul vi tyckte det var. Farsan var ju så klart den som var bäst eftersom han var ju den som spelat längst och kunde alla strategier för att vinna. Men småningom lärde jag mig e hel del och gav farsan en match i alla fall, trots att jag bara var kring 6 år.
Farsan visade oss när vi var lite äldre ett spel som heter Diablo ll. Jag fattade aldrig riktigt vad syftet med spelet var och hur man kunde vinna det utan jag och bror sprang bara runt i massa grottor och döda stora jävla skelett som sprang och jagade oss. Fy vad rädda vi var när pappa skulle visa oss något speciellt rum med ett gigantiskt monster i. Jag sprang in först och slog monstret i ryggen. 2 sekunder senare låg jag som ett köttblod hög på marken. Jag fick svårt att sova resten utav den veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar