Nästan varje gång jag åker in till Stockholm ser jag någon hemlös, fattig stackare i ett hörn som tigger i tunnelbanan där kylan inte kommer åt lika väl som ute på gatan. Senaste gången jag var där kom en snäll person fram och donerade en femma till en av dem hemlösa och han blev otrolig lycklig. Då märkte jag en otroligt stor skillnad på vad människa och människa uppfattar fantastiskt. Filmen ”Jakten på lyckan” med Will Smith visar verkligen hur en hemlös pappa med sin unge kan ha det på gatan och jag kan inte sluta associera till den filmen när jag ser fattiga på gatan nu för tiden.
Människor tror att man inte kan köpa kärlek, men jag tror de har fel. Man kan ha kul utan pengar, men man får många fler alternativ att ha kul på, med pengar. I och för sig så vet ju säkert indianer knappt vad pengar är, men utöver dem så är pengar alltid ett bra hjälpmedel. Egentligen borde man kanske inte kalla det kärlek, men om man tänker efter riktigt noga så hjälper lite klirr i kassan nästan alltid till med saken. T.ex. om du ska bjuda ut någon på restaurang eller gå på bio så kostar det självklart pengar.
Rika människor har en tendens att sluta uppskatta pengar på grund av överflödet, men när de väl blir utan så märker de hur mycket det saknar dem. Pengar kan göra en girig, det kan göra en ledsen, det kan göra en lycklig och det kan göra en det mesta. Är inte det precis vad kärlek också gör en? Det kanske inte går att just ”Köpa kärlek”, men pengarna är kärlek! Detta låter som någon vis man eller kvinna skulle kunna ha postat på facebook som jag i vanliga fall skulle tyckt varit en ytterst onödig kommentar. Jag är inte ensam om att hata känslomässiga kommentarer på facebook, men ibland har dem faktiskt något vettigt att säga.
I slutändan har jag nog insett att det kanske inte går att köpa kärlek, men det går i alla fall att köpa lycka! Man blir helt enkelt lyckligare av pengar. Så tänk nu alla barn att det är viktigt att gå i skolan så ni inte hamnar på gatan och ska behöva bli lycklig för endast en ynka guldpeng!
Denna krönika har många karaktärsdrag; den är kort och intressant skriven, innehåller egna tankar och tar upp ett omdiskuterat ämne. Jag gillar att krönikören jämfört verkligheten med en film den sett, använder ett rappt språk och tar med sina egna iakttagelser. Hade denna krönika publicerats i en tidning tror jag att det hade blivit en del debatter eftersom krönikören är väldigt rak på sak, slutet där det står att man inte kan köpa kärlek men att lycka går att köpa kan till viss del stämma. Men hur mycket pengar man blir lycklig av beror från person till person. Bara för att du inte går i skolan betyder inte det att din framtid är ute på gatan. Lite för dömande text, men annars väldigt intressant! :)
SvaraRadera