Jag var ungefär 13 år när jag blev riktigt överväldigad för första gången, utan att riktigt förstå vad som hände.
Alla i skolan pratade om en film som var ”SÅ bra” och att man ”bara MÅSTE se den” Några månader gick, men snacket om filmen gick inte över så jag bestämde mig för att låna filmen av en kompis. Filmen hette Twilight. Jag tittade på filmen på kvällen i ett mörkt rum med ett täcke runtom mig. Precis när det började bli spännande kom min mamma in i rummet för att meddela mig att det var dags att gå och lägga sig. Jag bad henne att låta mig se klart filmen, men som mammor är lät hon mig inte göra det. Så med en liten bit kvar av filmen försökte jag att sova. Jag var helt uppspelt efter filmen med en pirrande känsla i magen. Jag hade ett behov att hela tiden skaka mina händer eftersom jag bara inte kunde sitta still. Jag var tvungen att göra något av min känsla som jag hade fått efter filmen så… jag skakade mina händer.
Med en liten bit kvar av filmen gick jag till skolan dagen efter. Jag kunde verkligen inte tänka på något annat än filmen, jag kunde inte prata om något annat än filmen och jag kunde inte sluta skaka mina händer. Filmen hade varit så mycket bättre än mina förväntningar och nu förstod jag varför alla snackade så mycket om filmen. Hela dagen så väntade jag på att dagen skulle ta slut så att jag skulle kunna få gå hem och titta på slutet.
När jag väl kom hem och fick titta på filmens slut blev jag lättad. Att jag äntligen fick veta hur det slutade.
Efter de två dagarna var jag fast. Detta hände när det var några dagar kvar innan uppföljaren till filmen kom ut på bio. ”New moon”. Jag hade lovat mig själv att inte läsa böckerna innan jag sett alla filmer. Det var ett löfte jag inte kunde hålla. När jag väl hade sett film nr. 2 så, åter igen, kunde jag inte sluta skaka mina händer och när jag skulle gå ifrån biografen så vek sig mina knän. Jag fick ta stöd mestadels av vägen för att inte falla ihop.
Jag köpte en massa tidningar om Twiligth, en massa posters och smycken m.m. om twilight serien. Allt jag köpte under den tiden hade något med twilight att göra. Kläder, smink… allt. Som mest hade jag 52 posters uppsatta på min vägg och jag hade flera som inte var uppsatta. Jag hade även en new moon kalender på väggen och två t-skirts med Robert Pattinson. Jag hade alla böcker (5st) plus att vissa böcker hade jag dubbel uppsättning av. Jag hade även en bok om hur twilight gjordes.
Jag var besatt av alla skådisar i serien och var helt övertygad om att jag var kär i Robert Pattinson, en av huvudkaraktärerna men nu, när jag vet bättre, vet jag att jag var kär i kärleken.
Nu ligger alla mina 52 (+) posters i min garderob tillsammans med kalendern. Mina böcker står i min fina bokhylla tillsammans med en ganska ny twilight bok. Jag är inte ett lika stort fan som jag var då, men jag är definitivt ett fan.
Idag tycker jag att Twilight serien är en av de bästa serier, i både film- och bokformat, som jag läst och sett. Jag tycker nog att det är awesome att det finns sådana böcker och filmer som ger unga tjejer hopp om evigkärlek och att kämpa för saker man tycker är rätt.
Twilight serien och skådespelarna där i har en massa fans över hela världen. Det är många som reser långa vägar för att få gå på premiärer, många som tältar i veckor för att få se skådespelarna gå på röda mattan. Det finns även några som tältar i väntan på att en Twilight bok ska släppas. Jag vet att jag fortfarande vill titta på nya filmer där twilight stjärnorna är med i.
Jag tror att twilight febern håller på att gå över i och med att det bara finns en film kvar som inte än har släppts på bio. Om 5-15 år så tror jag att twilight kommer att ha blivit en klassiker och att man gör om filmerna till en nyare version.
Jag kan nog tala för många tonårsflickor när jag säger att twiligth förändrar ens liv. Om inte för alltid så för ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar