fredag 10 februari 2012

Krönika 21 Det är inte bara jag - du gör det också

Den plötsliga explosionen på skärmen lyste upp rummet där jag satt och tryckte, inte för att jag själv lade märke till det. Det var mer som en irriterande påminnelse från en liten röst i mitt undermedvetna. Just då var vad som hände i mitt spel mycket intressantare, verkligheten kunde vänta, jag höll på med något viktigt!
I typ en halvtimme hade jag försökt att vinna över den där förbannade bossen* och just som jag började överväga att ge upp såg jag den ljuvliga synen av min fiende som föll handlöst till marken.
Jag är medveten om att det där lät ganska hemskt, men efter en halvtimmes svärande och åtskilliga high potions* skulle du nog också ropa ”YES!” och köra en halvdan segerdans*.
Det där kanske lät lite tragiskt, att jag satt ensam i ett mörkt rum och stängde ute verkligheten, men det är så vi spelnördar spenderar en stor del av vår fritid. Jag vet att det är nördigt, men det betyder inte att jag socialt efterbliven. Om du skulle fråga någon som jag känner så är jag säker på att en av sakerna de skulle ha att säga om mig är att jag pratar väldigt mycket och länge - de flesta orkar faktiskt bara lyssna de första få minuterna av mitt pladder, sen zoonar* de liksom bort från samtalet.
Men tillbaka till ämnet nu. Jag är säker på att du som läser detta någon gång varit riktigt inne i något, typ en spännande bok eller film. Det händer alla. Vi spelnördar råkar bara ut för det lite oftare än andra, åtminstone vi som spelar ”djupare” spel, som jag brukar kalla dem. För mig är ett djupare spel ett spel som fokuserar på historieberättandet, inte coola effekter.
Hur vimsigt det här än har låtit så är det som jag vill ha sagt att det är okej att bli helt uppslukad av något som man tycker mycket om, må det vara böcker, spel, träning, TV-program eller någonting helt annat. Det finns såklart gränser, men de brukar vara ganska uppenbara. T. ex: det är dags att sova när man måste läsa om en sida i boken för att man har glömt bort vad som stod där.
* ”Chefen”, den svåraste fienden i området som oftast visar sig innan du kan ta dig vidare i spelet.
*Direktöversatt från engelska till ”hög dryck”, är en bättre version av ”potion” som återställer livspoäng till karaktärerna i spelet.
*I det här fallet: när någon försvinner in i sin egna lilla värld för att ta sig igenom en konversation med mig med sin mentala hälsa i behåll. (Ja, jag är så irriterande ibland.)
* När du efter en tids spelande märker att ditt sätt att sitta fått någon kroppsdel att somna, vilket tvingar dig att hoppa omkring i rummet för att få igång blodomloppet igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar