I kommentarfältet vill jag att du skriver in dina tankar om denna text. Utgå från krönikans typiska drag och fundera över hur denna krönika uppfyller kraven. Skriv texten i stycken.Skriv under med ditt namn.
Krönikans typiska drag:
1. En rubrik väcker läsarens intresse
2. En personlig inledning som handlar om något vardagligt skribenten själv varit med om och som många kan känna igen sig i.
3. Sedan kopplar man in det personliga till något många känner till, t ex en stor nyhet eller något ämne som är under debatt.
4. Man skriver alltid i jagform.
5. Språket är personligt.
6. Man presenterar ofta en åsikt om vad man tycker om ämnet.
7. Det ska gärna finnas humor med.
Kort och rolig, man förstår snabbt vad som händer.
SvaraRaderaGullig gubbe med bok.
Bra skrivet, man drogs snabbt med i texten. Humorn fanns där. Det var en exemplarisk krönika.
SvaraRadera//Oliver och Joar
Texten "Ofrivillig bokklubb" har en ganska bra titel som väcker läsarens intresse till en viss del. Författaren Christer Engqvist inleder med att han sitter på bussen och läser en bok samtidigt som många andra vilket de flesta som gillar att läsa kan känna igen sig i. Jag kan känna igen mig till viss del i det då jag oftast inte läser på bussen eller liknande.
SvaraRaderaChrister berättar sedan om "Populärmusik fån Vittula" som han och fem andra på bussen läser som troligen är en bok som en del människor känner igen.
Språket är väldigt personligt, han skriver i jagform hela tiden och han har mycket åsikter och känslor beskrivna i texten. Det finns helt klart humor i texten men enligt mig så var den inte alltför rolig eller helt enkelt inte min sorts humor.
//Jesper Flyckt
Jag tyckte rubriken inte väckte mitt intresse för att den var ointressant och tråkig. Jág tyckte texten var ganska bra, det är inte varje dag man ser 6 personer som läser samma bok. Det Christer skrev i texten tycker jag kan känns helt vanligt för ibland kan man känna sig lite fånig om man gör något någon annan gör t.ex. har samma kläder.
SvaraRaderaJag skulle vilja säga att det här en typisk krönika för den är personlig och det finns med humor.
Jag tycker inte att rubriken lockade något extra. Det är sällan jag ens bryr mig om vad som står som rubrik.
SvaraRaderaMoncia Zak beskriver hur hon tillbringat en månad i Honduras huvudstad för att samla idéer och material till hennes ungdomsbok. Jag kan inte direkt känna igen mig i något utav detta.
Hann inte beskriva punkt 2 eller resten av punkterna.
Jag tycker inte att rubriken riktigt väcker så stort intresse, men när man väl börjar läsa texten, så berör den ganksa mycket. Man får veta vad som händer i andra länder. Man får liksom något att tänka på för, det är inte något som händer varje dag här i Sverige.
SvaraRaderaJag tycker det är bra att gatubarnen i berättelsen ser allt positivit och fokuserar på det bra som kommer hända sen och inte det som hänt. Även fast barnens största önskan är att deras föräldrar ska komma tillbaka, så är dom ändå ganska glada.
Det är också bra att författaren har varit där i Honduras och sett allt, så hon vet vad hon skriver om.
Hann inte mer...
Malin
Jag tycker att rubriken drar till sig läsare. Först trodde jag att texten skulle handla om någon som tvingades vara med i en bokklubb av sina föräldrar.
SvaraRaderaInledningen handlar om något skrivaren har varit med om, men jag tror inte att så många kan känna igen sig i det. Det är inte många som upptäcker att de sitter och läser samma bok. Det är nog många som känner till boken och kan känna igen sig i att t.e.x. ha skrattat på samma ställen som han gjorde.
Texten är skriven i jagform. Språket är inte så jättepersonligt men innehåller mycket egna tankar. Det finns lite humor, det är ju lite kul att han sitter och skrattar åt boken på bussen, det är ju som att sitta och skratta när man tänker på nåt roligt så att folk tittar på en, vilket nog många kan känna igen sig i.
Jag tycker att det ser ut som en krönika. Den har humor och är skriven i jag form. Tycker även att språket är personligt och man kan sätta sig in i situationen.
SvaraRaderaHär är lite mer om skribenten:
http://images.cheezburger.com/completestore/2011/2/14/b3e1c951-3a32-4065-a8f0-2f457a2d40ff.jpg
//Richard
texten har en bra och intresse väckande rubrik, den har humor och är väldigt vardaglig. Texten är en typisk krönika
SvaraRaderaRubriken är inte särskilt gripande.
SvaraRaderaKrönikan är dock en typisk krönika för den innehåller lite humor. Den är också skriven i jag-form och det är något vardagligt han har varit med om.
Han har inte med så jättemånga egna åsikter men han skriver i slutet att han tycker att det ser "skitfånigt ut".
//Emma
utan att ha läst krönikan än så väcker inte rubriken mitt intresse och när jag läste krönikan så bekräftades rubriken. Enligt mig var den inte alls intressant eller rolig.
SvaraRaderaDen handlar om vad skribenten själv har vait med om och läsarna kan känna igen sig i. Krönikan är skriven i jagform och språket är personligt.
Han skriver några åsikter men jag vet inte riktigt om han presenterar en åsikt om vad han tycker om ÄMNET. Jag tror att det finns en aning humor med men inte min sorts humor så jag tyckte inte att krönikan var särskillt rolig.
Rubriken var inte så gripande.
SvaraRaderatexken är typiskt som en krönika för att den innehåller lite humor, skiven i jagform och språkt är personligt.
Rubriken väckte inte riktigt mitt intresse men jag läste den ändå. Denna krönika var väldigt personlig och handlar om en vardag som skribenten har varit med om. Jag kan känna igen mig i krönikan för vem åker inte buss? Christer Engqvist skriver i jagform och krönikan är humoristisk. Han skriver vad han tycker då han t.ex skriver:'' det ser faktiskt skitfånigt ut''.
SvaraRadera/Agnes
En kort, sammanfattande och fin skriven krönika. Rubriken var lockande för mig som gillar böcker och språket var personligt. Han skrev i jagform och personligen kände jag igen mig på många ställen. Ämnet är inte jätteaktuellt, men eftersom jag tror många känner igen sig kan det bygga självförtroende och lycka. Egna åsikter vävde han in så fint så att jag inte tänkte på det. Detta är en krönika !
SvaraRaderaRubriken låter ganska tråkig och ointressant.
SvaraRaderaDet texten handlar om tycker jag också är ganska ointressant och en onödig sak att skriva om. Trots detta var texten lätt att läsa och man satt och vänta på att någon spännande skulle hända. Tyvärr så märkte jag aldrig att det där spännande kom.
Det här var inte direkt en jättebra krönika enligt mig. Den handlade endast om vad berättaren hade varit med om vid ett tillfälle utan att skribenten över huvud taget blandade in någon aktuell handling eller situation i världen... Detta störde jag mig mycket på speciellt som texten inte var så underhållande och jag som läsare tappade intresset väldigt fort. Jag tyckte personligen även att rubriken var dålig eftersom man inte blev ett dugg sugen på att läsa krönikan.
SvaraRaderaJag tycker inte att jag fastnade för rubriken, men efter att ha läst texten förstår jag precis varför han valde den rubriken. Det var ett smart drag och han fick med rubriken väldigt bra i texten. Det finns inte riktigt en inledning, men hela texten är personlig och något som skulle hända vem som helst. Krönikan är skriven i jagform och har ett personligt språk. Han visar sina egna åsikter om boken när han skriver att han inte kan slita sig ifrån den. Det är väldigt bra reklam för boken, man blir lite sugen på att läsa den själv. Jag tycker även att boken innehåller humor, som när han berättar om när han skrattar åt boken och känner att alla kollar på honom och blir generad.
SvaraRaderaRolig och typisk krönika!
Skriven i jag form och har en rubrik som väcker läsarens intresse. En personlig inledning finns för hon berättar om ett gatubarn i Honduras som hon har träffat som jag inte känner igen mig i. Hon vill att man ska våga vara snäll. Det finns ingen humor i texten. / David
SvaraRadera