tisdag 3 januari 2012

Krönika 3 Google gör jobbet lekande lätt av Ebba von Sydow



I kommentarfältet vill jag att du skriver in dina tankar om denna text. Utgå från krönikans typiska drag och fundera över hur denna krönika uppfyller kraven. Skriv texten i stycken.Skriv under med ditt namn.



Krönikans typiska drag:
1. En rubrik väcker läsarens intresse
2. En personlig inledning som handlar om något vardagligt skribenten själv varit med om och som många kan känna igen sig i.

3. Sedan kopplar man in det personliga till något många känner till, t ex en stor nyhet eller något ämne som är under debatt.
4. Man skriver alltid i jagform.
5. Språket är personligt.
6. Man presenterar ofta en åsikt om vad man tycker om ämnet.
7. Det ska gärna finnas humor med.

25 kommentarer:

  1. Den här rubriken väcker mitt intresse mer än den förra. Den var svår att förstå på grund av att hon använde sitt eget språk i överflöd, väldigt personlig text. Orden och sammanhanget bröts en del, man förstod knappt. Jag vet inte riktigt om det är en händelse som man kan känna igen sig i, eventuellt för många vuxna som arbetar men för oss ungdomar är det antagligen ganska svårt eftersom vi inte jobbar.
    Däremot så finns det många saker hon har kopplat till, som tex, desperate housewives som förmodligen många känner till, både unga och äldre.
    Hon skriver allt i jag-form vilket är bra. Språket som jag nämnde tidigare är verkligen extremt personligt, även svårförståeligt.
    Det finns inget som beskriver hennes personliga åsikter om ämnet, inget hon själv har tyckt till om.
    Humor finner jag inte någonstans i texten heller. Jag blir bara förvirrad av texten, den är allmänt flummig.
    Den har för mig inte uppfyllt alla krav som krävs för en krönika.

    SvaraRadera
  2. Den här krönikan var väldigt personlig. Dock kändes det ibland som att hon bara pratade i mun med sig själv. I början kändes det nästan som en vanlig tidningsartikel, fylld med fakta. Krönikan var heller inte särskilt humoristisk, men heller inte för allvarlig. Någonting bra var att hon kopplat vissa händelser med saker jag själv kunde känna igen mig i, som till exempel när hon beskrev att Googles gräsmattor såg ut som gräsmattorna i Desperate Housewives. Detta gör att man lätt bildar sig en egen bild av händelsen. Att hon dessutom jämförde deras guide med George i Greys Anatomy gjorde det hela ännu bättre. Men jag tycker att krönikan är för rörig, jag skulle inte dras till att läsa den. Om jag läste den skulle jag sluta efter första stycket.

    SvaraRadera
  3. fick ont i ögonen/huvudet när jag läste denna. så jag hoppade över det!
    Sophia

    SvaraRadera
  4. Jag tycker att denna krönika var väldigt svår att förstå eftersom texten inte har något sammanhang. I början trodde jag att det var en artikel men sedan började man förstå att det inte var det.Hon skriver i jag form och hon texten är verkligen personlig och använder olika exempel för att man ska förstå vad hon tänker t.ex. Desperate Housewives och George i Grey's Anatomy.Texten var inte kopplad till någon slags nyhet eller debatt av något slag och jag kände inte igen mig. Den var varken humoristisk eller allvarlig och ärligt talat skulle jag inte kalla detta en krönika.

    SvaraRadera
  5. jag tyckte det var en ganska tråkig text. lite för mycket text och inte direkt något allvarligt problem i den.

    rubriken var ganska bra eftersom google är så stort så blir man rätt intresserad.

    jag tycker inte att det här är någon krönika för att den var varken humoristiskt eller allvarlig och hon skriver inte vad hon själv tycker.

    SvaraRadera
  6. En intressant text om hur det är att arbeta på Google. Väldigt mycket humor och väldigt personlig text och väldigt "krönika-aktig"

    SvaraRadera
  7. Jag tycker inte den här krönikan var speciellt bra. Den var tråkig att läsa och den var lite svår att förstå.

    SvaraRadera
  8. Jag tycker att denna krönika innehåller alla saker som en krönika ska innehålla. Rubriken väckte mitt intresse och den hade en ingress som gjorde så att jag ville läsa mer. Ibland skrev hon lite krångligt men man förstod helheten. Jag tycker att krönikan var rolig att läsa och hon skrev personligt som också gjorde krönikan intressant.

    SvaraRadera
  9. Texten har en personlig inledning, skriven i jagform och språket är personligt.
    Det finns fattas i texten är rubrikens intresse, ämnet känner inte många till och humor.

    Det var en ganska tråkig text och man förstod inte så mycket.

    SvaraRadera
  10. Jag tycker inte att rubriken får en intresserad att läsa texten, jag vet att jag nog skulle bläddrat förbi om jag hade sett den i en tidning.

    Inledningen tycker jag inte stämmer överrens med en krönikas kännetecknar. Den handlar inte om henne själv utan är skriven i tredje person, och jag tror inte att många kan känna igen sig i det här.
    Resten av texten är dock skriven i jag-form.

    Det här är nog inget som så många känner till, det är ju inte alla som har gjort det som det skrivs om.

    Hon har egna åsikter i texten, men jag tycker varken att den var rolig eller allvarlig, och jag skulle nog inte tolka den som en krönika.

    SvaraRadera
  11. Texten var extremt liten och väldigt jobbig att läsa. Början var svår att förstå men efter halva så fångades mitt intresse. Hahah, särskilt när hon började snacka om massa godis och att stolarna var i google-färgerna ;) Där kom det in lite humor i berättelsen. Hinner inte skriva mer nu vi slutar :p

    SvaraRadera
  12. Jag gillade texten,jag har sett youtube filmer på folk som har besökt googles "högkvarter" så jag ser en väldigt tydlig bild i huvudet när jag läser krönikan. Den var väldigt personlig, händelserik och extremt lätt att förstå. Rubriken var inte särskilt dragande men så fort man börjat läsa blev den väldigt fort intressant.
    det kunde gärna ha fått vara lite mera egna-tankar och mindre detaljer, den vara ganska överbeskrivande. för övrigt tycker jag att händelsen inte är idealisk för en krönika, dock lyckas hon ändå som sagt göra det intressant att läsa.

    SvaraRadera
  13. Jag tycker att texten var en aning dryg att läsa på grund av alla väldigt tydliga förklaringar av allting. För att vara en krönika däremot, hade den en aning humor, en intressant rubrik och hon har bra åsikter. Inledningen är inte så personlig och är till och med skriven i tredjeperson. Det gör att man inte får ett grepp om hur berättelsen är skriven och kommer inte in i den förrän efter ett tag.

    SvaraRadera
  14. rubriken är inte så internsant så jag skulle nog hoppa över den om jag såg den i tidningen. inledningen är inte speciellt personlig men det finns ganska mycket humor i texten, jag skulle kalla de här för en krönika, men texten var jobbig och liten.

    SvaraRadera
  15. Den här texten är lite långtråkig att läsa. Hon skriver i jag-form, men berättar inte så jättemycket om vad hon tycker för ens i slutet. Hon försöker ha lite inslag av humor men den är ganska torr. Rubriken är inte så lockande.

    Jag tycker ändå att det verkar vara en skön arbetsplats.
    //Sebastian

    SvaraRadera
  16. jag tyckte att rubriken var ganska lockande men texten var liten och jobbig att läsa. Hon skriver i jagform och har ganska torr humor. på slutet av texten så skriver hon om sina egna åsikter...

    //A.R

    SvaraRadera
  17. Jag tyckte det var en ganska simpel text som var lätt att förstå. Jag skulle vilja säga att det här är en typisk krönika, språket är personligt och något humoristiskt. Skribenten använder sig också tex av filmer och tv-serier när hon ska beskriva saker som har hänt, något som ger det hela en slags känsla av "vanlighet" som är enkel att relatera till.
    Personligen så tyckte jag om den här krönikan, den var underhållande.Hann inte mer. /Elias

    SvaraRadera
  18. Efter den lockande rubriken började jag spänt läsa inledningen, som till min besvikelse inte alls var personlig. Det här hade kunnat bli en humoristisk och spännande text men på något sätt rörde hon till det med opersonligt språk och egna åsikter som kom på helt fel ställen. Avslutet på krönikan var dock bra och jag tror att många kan relatera till det.
    Klara

    SvaraRadera
  19. Rubriken till denna krönika stämmer mycket bra med innehållet och jag tycker den väcker det största intresset av de fyra krönikorna. Eftersom texten är ifrån en tidning blir inte inledningen speciellt personlig, men själva innehållet kan nog många arbetslösa/sökande efter jobb känna igen sig i. Alla vet vad google är vilket gör att läsningen blir mer intressant än om det skulle vara något annat mindre känt företag. Det finns humor med i texten samt mycket egna åsiker. Många jämförelser till filmer och tv-serier finns även med i krönikan.

    MARTIN

    SvaraRadera
  20. Rubriken var inte särskilt lockande eller intressant enligt mig, men annars var det en bra krönika. Den handlar om sökmotorn "Google" som in princip alla vet vad det är så det är ett väldigt aktuellt ämne. Författaren börjar med hennes egna uppfattning av "Google", hon skriver personligt ibland, hon skriver i jagform och har med mycket egna tankar.

    SvaraRadera
  21. Rubriken "Google gör jobbet lekande lätt"
    Väckte mitt intresse. Inledningen var personlig, men resten var intet så rolig, den hade ingen humor.

    //Madeleine

    SvaraRadera
  22. Ebba von Sydow skriver på ett väldigt bra sätt och man fastnar lätt för hennes krönikor. Dock trodde jag att texten skulle handla om något helt annat. Man fick även se lite av hennes egna åsikter som jag tycker inte man fick se så mycket i de andra texterna.

    SvaraRadera
  23. Rubriken på krönikan låter ganska lockande och man vill läsa hela krönikan. Inledningen till krönikan var inte så personlig, men författaren har med en fråga i inledningen, så att man vill läsa hela texten.
    Krönikan är skriven i jag form och hon har fått med mycket i en kort text. Det finns med åsikter i texten, vilket gör den personlig.
    Jag tyckte själv att texten var lite seg i början, men slutet var bättre.
    //Malin

    SvaraRadera
  24. jag tycker att de inte är okej.
    //julius

    SvaraRadera
  25. Hon var bra på att beskriva vissa saker men för övrigt var den här hittils sämst. //oliver

    SvaraRadera