I kommentarfältet vill jag att du skriver in dina tankar om denna text. Utgå från krönikans typiska drag och fundera över hur denna krönika uppfyller kraven. Skriv texten i stycken.Skriv under med ditt namn.
Krönikans typiska drag:
1. En rubrik väcker läsarens intresse
2. En personlig inledning som handlar om något vardagligt skribenten själv varit med om och som många kan känna igen sig i.
3. Sedan kopplar man in det personliga till något många känner till, t ex en stor nyhet eller något ämne som är under debatt.
4. Man skriver alltid i jagform.
5. Språket är personligt.
6. Man presenterar ofta en åsikt om vad man tycker om ämnet.
7. Det ska gärna finnas humor med.
Jag tycker att krönikan verkar väldigt allvarlig, finns ingen humor någonstans i texten. Rubriken väcker inte mitt intresse för fem öre. Den personliga inledning är bra, den är vardaglig, i det här fallet om fattiga barn i andra länder, ett vardagligt problem. Det är säkert många som kan känna igen sig i situationen, mer eller mindre. Men framför allt barnen i t.ex. Afrika, om de ens får chansen att läsa en berättelse som denna. Däremot finns det ingen koppling till en annan nyhet eller liknande. Hon skriver i jag-form, men hon berättar mest om pojken i Afrika vilket ger mig en uppfattning om att hon inte skriver så personligt. Hon presenterar sin åsikt, vilket är bra. Hon redogör sina åsikter om föräldrars stöd till barn i alla länder.
SvaraRaderaJag tycker att krönikan verkar väldigt allvarlig, humorn finns inte med men allvaret i texten väcker ändå mina känslor. Den handlar om fattiga barns vardag och situation och hur de tycker och tänker, men kopplar inte texten till en stor nyhet.Hon skriver i jag-form men hon berättar mest om pojken i Honduras vilket gör att jag inte tycker att hon skriver så personligt. Däremot tycker jag att hon utförligt beskriver sina egna åsikter om ämnet.
SvaraRaderaJag tycker att den här krönikan är intressant och den får mig att vilja veta mera om vad som hände med pojken.
SvaraRaderaKrönikan handlar om något vardagligt som skribenten själv varit med om, men jag vet inte riktigt om andra skulle direkt kunna känna igen sig i texten.
Texten är skriven i "jag-form" och ibland berättar hon om pojken och hans familj och då är det ju inte längre i "jag-form"
Monica har några egna tankar i krönikan men det är inte jättemånga.
Det finns verkligen inte någon humor med i denna text.
Jag tycker att det är en krönika.
//Sophia
Jag tycker att texten var bra men det var hemskt att killen hade blivit övergiven av sina föräldrar. Det är en väldigt typisk krönika eftersom uppfyller alla kriterierna för att vara en krönika.
SvaraRaderajag tycker att det är väldigt hemskt att de är vanligt med föräldrar som lämnar sina barn men att de är fantastiskt att personer är så snälla och ödmjuka trotts att dom är så fattiga.
SvaraRaderajag tycker att det är en krönika för att hon skriven den i jag tycker....den väcker intresse, fast den har en ganska dålig rubrik.
jag tyckte att det var en intressant text som gav en en liten tankeställare. jag tyckte den var väldigt personlig och den verkade trovärdig eftersom hon hade besökt pojken och intervjuat honom.
SvaraRaderajag tyckte att texten hade en bra rubrik som väckte mitt intresse för krönikan.
det här är ett ganska vanligt problem i världen som många känner till.
hon skrev den också i jagform.
språket är personligt och hon har skrivit vad hon tycker om problemet.
jag tycker att hon har uppfyllt kraven för en krönika.
oooops. behövde man svara på alla frågor ??
SvaraRaderaJag tycker att den är intressant för att få veta hur andra barn ha det. Jag tycker även att hon har tillräckligt med information för att det ska bli en bra story. Tycker också att det är dåligt av föräldrarna att skaffa barn och sedan överge dem.
SvaraRaderaJag tycker att det inte är en krönika för att hon har ingen humor i texten och det är en svår situation att sätta sig in i.
//Richard C
Jag tycker att den här krönikan var bra och intressant. Enligt mig så uppfylldes nästan alla krav. Det fanns t.ex. ingen humor i krönikan. Rubriken var inte speciellt intressant och gjorde inte krönikan bättre eller mer spännande.
SvaraRaderaJag tyckte att krönikan fångade mitt intresse och slutet på den var bra. Men jag tyckte att meningen "fru Leti som hade ett stånd och gav både honom och hundarna mat och Dõna Rosa, en aidsjuk f.d. prostituerad som bodde ..." var lite konstig. För att det kändes som att hon skulle ha lagt till en punkt där någonstans eftersom att meningen blev överdrivet lång och nästan lite vilseledande. Men det är bara min åsikt.
SvaraRaderaDen här berättelsen är skriven i jag form, den är personlig och skriven efter egna erfarenheter, jag tycker den är kopplad till flera olika ämnen, både omtanke, politik, sånt som händer i omvärlden & en tankeställare. Men om den innehåller humor .. hm, det är jag lite osäker om.
Jag tycker att texten nästan uppfyllde alla kraven för en krönika. Rubriken gjorde inte så att jag blev intresserad av att läsa texten. Personen fick inte med någon humor i texten heller. Men krönikan hade en viktig mening och fattigdom är en händelse som diskuteras hela tiden.
SvaraRaderaJag tycker att den är intressant för att få veta hur andra barn ha det. Jag tycker även att hon har tillräckligt med information för att det ska bli en bra story. Tycker också att det är dåligt av föräldrarna att skaffa barn och sedan överge dem.
SvaraRaderaJag tycker att det inte är en krönika för att hon har ingen humor i texten och det är en svår situation att sätta sig in i.
//Richard C
Jag tycker att texten uppfyller kraven förutom att krönikan inte innehåller humor och att rubriken enligt mig inte väcker intresse.
SvaraRaderaSkribenten har skrivit i jagform och presenterat en åsikt om vad hon tycker om ämnet. Sedan har hon skrivit något vardagligt om det hon själv har varit med om t.ex. hennes vistelse i Honduras.
Textens rubrik fångar läsarens intresse, det är en sån rubrik jag skulle läsa texten till om jag tittade i en tidning.
SvaraRaderaTexten handlar om något någon varit med om, hon säger ju att "för exakt två år sedan tillbringade jag en månad bland gatubarn i Honduras..." Om man ska vara hur noga som helst så är det ju ingen vardaglig händelse, som det står i punkt 2, men det är väl ändå en krönika.
Texten handlar om något hon själv har varit med om, men jag kan inte känna igen mig i det, eftersom jag inte varit med om det själv eller hört så mycket om sånt här.
Jag tycker att krönikan är bra men rubriken väcker inte direkt mitt intresse.
SvaraRaderaKrönikan handlar om något hon har varit med om men det är inte något jag själv kan känna igen mig i.
Jag tycker att det verkar som en krönika dels för att den är skriven i jagform, men också för att den är personlig.
Det finns ingen direkt humor i texten.
//Emma
Textens rubrik fångar läsarens intresse, det är en sån rubrik jag skulle läsa texten till om jag tittade i en tidning.
SvaraRaderaTexten handlar om något någon varit med om, hon säger ju att "för exakt två år sedan tillbringade jag en månad bland gatubarn i Honduras..." Om man ska vara hur noga som helst så är det ju ingen vardaglig händelse, som det står i punkt 2, men det är väl ändå en krönika.
Texten handlar om något hon själv har varit med om, men jag kan inte känna igen mig i det, eftersom jag inte varit med om det själv eller hört så mycket om sånt här.
Texten är skriven i jag-form, men hon har inga direkta egna åsikter med i texten. Texten innehöll inte direkt någon humor, om man inte räknar in pojken som visade ett par alldeles för stora skor för henne
Texten som vi läste hade en titel som inte fick läsaren speciellt intresserad alls av att börja läsa. Inledningen till texten är personlig, men jag tror inte att speciellt många i Sverige känner igen sig i situationen, eftersom fattigdom och föräldralöshet är mycket vanligare i bla Sydamerika. Samtidigt så blir man berörd och får något att tänka över. Texten hade ett bra budskap som vi uppfattade att man ska se positivt på saker som i verkligheten inte är så bra. Ämnet är mycket aktuellt och det handlar om något som förekommer i världen. Språket är bra och man får ett personligt intryck av texten. Åsikterna som framgår i texten är att man ska vara snäll, men texten innehåller ingen humor.
SvaraRaderaHanna och Martin
När jag såg rubriken så tyckte jag att det lät spänade.
SvaraRaderaHan började om att berätta vart han var för två år sedan, vad han själv var med om. "för exakt två år sedan tillbringade jag en månad bland gatubarn i Honduras huvudstad..."
Och hon har skrivit texten i jagform.
Men hon hade inga personligt i texten. Men hon skriver väldigt tydligt hur andra har det i världen.
//Madeleine
När jag fick syn på rubriken så vart jag lockad till den.
SvaraRaderaDenna krönika tyckte jag om! Man ville få veta mer om huvudpersonen.Jag tyckte att krönikan inte var så personlig för att man får höra sådanna historier.
Krönikan var skriven i jagform och det är något som ska med i en krönika.
// Farouk
jag tycker att den är hemsk för att föräldrarna lämnar sina barn och jag tycker att det är en krönika.
SvaraRadera//anton
Jag tyckte att texten har en lockande rubrik och man vill läsa resten av texten. Texten är bra, men eftersom det är en svår situation att sätta sig in i så blir det svårt att känna igen sig i den. Det är svårt att få med humor i en sådan här berättelse. I övrigt så har hon skrivit i jag-form och det är en händelse som folk vet om. Jag tycker inte detta är en krönika.
SvaraRaderaDet är väldigt synd om barn som lämnas av sina föräldrar och tvingas leva på gatan.
//Sebastian
krönikan var ganska lång och tråkig. det är ett viktigt och ett relevant ämne som många borde vara medvetna om. Dock tycker jag inte att händelsen eller berättelsen är tillräckligt intressant för en krönika.
SvaraRaderaJag tyckte inte att rubriken lät så lockande, men när jag väl började läsa texten blev den mer intressant.
SvaraRaderaKrönikan var mycket känslosam och författaren skriver utifrån sitt eget perspektiv.
Jag gillade texten just för att den var så verklig och personligt skriven.
Jag tycker inte att rubriken ger mig någonting, men innehållet var givande och väldigt bra! Det märktes att det var en erfaren skribent som hade skrivet texten, för hon fick verkligen fram det budskap hon ville meddela. Historien om hennes resa kopplar jag till alla föräldralösa barn och till de som bor på gatan, en ganska vanlig nyhet i våra svenska tidningar. Hon skrev alltid i jag-form och språket var personligt eftersom hon beskrev alla känslor som hon kände under tiden hon träffade pojken. Däremot tycker jag att det är mer av en dokumentärtext eller ett reportage, för det är ingen humor i texten (vilket inte går att få in i ett sånt här ämne).
SvaraRaderaMonica Zack har skrivit en väldigt engagerad text om hennes tid bland gatubarnen i Honduras och man förstår att hon med hjälp av texten vill få fram ett budskap. Själv så tycker jag att texten är lättbegriplig och intressant, det är inte ofta jag läser något angående ämnet "Att våga vara snäll".
SvaraRaderaElias
- Jag tyckte rubriken väckte mitt intresse för våga vara snäll är något alla måste våga.
SvaraRaderaTexten var väldigt peronlig, jag kände sorgen när man läste krönikan.
Texten är typiskt en krönika.
/Felicia
Väldigt gripande text och rubrik. Började läsa denna text direkt och fastnade snabbt. Skribenten skriver på ett personligt sätt och man ser snabbt att det är en typisk krönika. Det är ingen speciellt humoristisk historia men den är väldigt bra och intressant ändå. Man får lite sympati för pojken och man kan leva sig in lite i hans situation.
SvaraRadera- Jag håller med texten, varför ska man vara rädd för att gå ut? Man tänker oftast det värsta som kan hända.
SvaraRaderaRubriken gjorde att jag läste krönikan och verkligen tänkte igenom. Varför ska man vara rädd?
Jag tar texten peronligt för jag kan själv tyckta det är obehagligt att vara ute själv på kvällen utan någon bredvid min sida, men jag försöker såklart inte tänka så!
Jag tycker texten är typiskt en krönika för den är personlig och man känner igen sig.
//Felicia
Denna krönika väckte mitt intresse med hjälp av rubriken och inledningen. Monica Zak skriver i jagform och hon använder ett personligt språk. Hon säger vad hon tycker och det saknar humor men enligt mig skulle humor förstöra krönikan. Den fick mig att fundera över vad man kan göra för barn som har det såhär och hur de kan vara så optimistiska. Här i Sverige bryter vi ihop över en finne på hakan eller torr hy... Vis ser det som om världen skulle gå under.
SvaraRaderaKrönikan var svår att relatera till men jag tycker inte det var så viktigt i den här eftersom att ämnet är så viktigt och aktuellt. Jag tycker som Monica Zak, vi måste våga vara snälla och inte bara tänka på oss själva.
/Agnes
Dubrikrn e ej bra, tror ej att jag skulle läsa sånt.
SvaraRaderaHon skriver i jagform, och språket är personligt.
Ämnet var bra och man fick tänka djupt på texten och tänka om hur han Vågade leva så, och varför han litade på dem två kvinnorna som tog hand om honom om han ville vara med hundar istället för människor.Det var ingen humor i texten och det var bra för det skulle ej passa.